Hitzaldia: Euskera Iruña-Veleian
Hizlaria: Juan Martin Elexpuru
Eguna, ordua, lekua: abenduak 3, eguena, 18:00, Olaran Kulturetxea
Antolatzailea: Antzuolako Udala
Hitzaldia: Euskera Iruña-Veleian
Hizlaria: Juan Martin Elexpuru
Eguna, ordua, lekua: abenduak 3, eguena, 18:00, Olaran Kulturetxea
Antolatzailea: Antzuolako Udala
Egun lotsagarriaren 7. urteurrena igaro da, eta ikusi duzue hedabideetan erreportajerik?, Eliseo Gili edo Idoia Filloyri elkarrizketarik?, tertuliarik?, editorialik?, zutaberik? (Anjel Lertxundiren Gogoratzen, salbuespen bakarra).
Hedabideen eta kazetarien 70 helbide daude gure posta-zerrendan. Guztiei bidali zaie beheko oharra, eta baita egun horietarako ekitaldien berri ere. Kazetari bakar bat ere ez da agertu gure prentsaurreko eta elkarretaratzeetara.
Min handiago ematen digu honek guztiak, horietako hedabide batzuk euskalzaleak, abertzaleak, egizaleak, ezkerzaleak… ei direlako, eta zenbaitek antzeko erasoak jaso dituztelako ez oso aspaldi, eta beti agertu ohi direlako zentsuraren eta ahazturaren kontra.
Auzi honetan izan ezik. Auzi honetan benetako Damnatio memoriae egiten ari dira. Sinesteak ere lanak ematen ditu, baina horrelaxe da. Eta ez zaie eskatzen benetakotasunaren alde jartzea. Ez. Auziaz informatzea eskatzen zaie bakarrik. Atera kontuak honek guztiak nolako desesperazioa eta etsipena sortzen duen mediatikoki kondenatua duten eta epaiketaren ezpata buru gainean duen Eliseo Gil gizajoarengan eta Lurmeneko beste kideengan, eta baita, jakina, auzi triste hau argitu nahirik adarrak apurtzen gabiltzanon artean.
Gure indar urriekin salatzen jarraitzea, besterik ez zaigu geratzen. Eta gauzak berdintsu ikusten dituztenei gauza bera eskatzea. Beraz, badakizu…
***
Hona hemen hedabideei eta kazetariei azaroaren 10ean bidalitako mezua. Ez du arrakasta handirik izan.
Kazetariei eskaera (ez da argitaratzeko)
2005 eta 2006 urteetan Lurmenek, Eliseo Gil eta Idoia Filloy arkeologoek zuzendutako taldeak, 400 pieza baino gehiago aurkitu zituen inskripzioekin Iruña-Veleiako aztarnategian. Piezak aztertzeko, Arabako Foru Aldundiak Batzorde bat eratu zuen. Honek 2008ko azaroaren 19an faltsutzat jo zituen piezak, batzordekide batzuen iritzian oinarrituta, eta egun berean kalera bota zuen arkeologo taldea eta epaitegira eraman zuen auzia.
Azaroaren 19an zazpi urte betetzen dira hori gertatu zela, eta oraindik Eliseo Gilen aurkako auziak instrukzio fasean jarraitzen du. Sinestezina baina egia. Fiskalaren edo epailearen aldetik inolako akusaziorik egon ez arren, difamatuta eta mediatikoki kondenatuta aurkitzen da, defentsarako inolako aukerarik gabe.
Bitartean Julio Núñez zuzendari berriak sarraskia egin du aztarnategian hondeamakina handi bat erabiliz. Bost urtez jardun du lanean eta oraindik ez du ia ezer argitaratu. Aurten ez du indusketa kanpainarik egin. Aztarnategia ia abandonatuta ageri da.
Konturatuta gaude azken urteetan hedabideek ez diozuela batere arretarik jartzen gai honi. Uste dugu gaia inportantea dela gure herriarentzat alderdi askotatik, eta eskatzen dizuegu zazpigarren urteurren hau aprobetxatzeko zuen agerkarian informazioa emateko, erreportaje elkarrizketa edo dena delakoen bidez
Gu laguntzeko prest gaude informazioa biltzen, kontaktuak egiten eta abar. Gure helbidea: webmaster.sosveleia@gmail.com
Esker mila aurrez.
SOS Iruña-Veleia
Petición a los periodistas (no es para publicar)
Iruña-Veleia: siete vergonzosos años.
En 2005 y 2006, el equipo dirigido por el arqueólogo Eliseo Gil halló en el yacimiento de Iruña-Veleia más de 400 piezas con inscripciones. Con el fin de estudiar estas piezas, la Diputación Foral de Álava constituyó una Comisión. El 19 de noviembre de 2008 los hallazgos fueron declarados falsos en base a la opinión de algunos miembros de la Comisión, decretándose la expulsión del equipo arqueológico del yacimiento y la judicialización del asunto.
Han transcurrido siete años y la querella contra Eliseo Gil continúa en fase de instrucción. Increíble pero cierto. Aunque a día de hoy no existe ni acusación fiscal ni judicial contra él, ha sido difamado y condenado mediáticamente, y se encuentra en un estado de indefensión total.
Mientras tanto Julio Nuñez, el actual director, ha realizado un gran destrozo en el yacimiento usando un excavadora. Ha trabajado durante cinco años y todavía no ha publicado prácticamente nada. Este año no ha habido campaña. El yacimiento produce la impresión de un lugar abandonado.
Es evidente que estos últimos años los medios de comunicación no habéis informado sobre el asunto. Nosotros creemos que se trata de un tema muy importante para nuestro pueblo, y por ello os pedimos que aprovechéis este séptimo aniversario para informar sobre la situación por medio de entrevistas, reportajes, etc.
Podéis contar con nuestra colaboración a la hora de recabar información, hacer contactos, etc. Nuestra dirección: webmaster.sosveleia@gmail.com
Gracias de antemano.
SOS Iruña-Veleia
Azaroaren 13ko Goienan Maite Larrañaga bergararraren gutun hau agertu zen:
Datorren eguenian, azaruaren 19xan, 7 urte beteko die Arabako Diputaziñuak Iruña-Veleiako aztarnategixa itxi eta Eliseo Gil eta bere lantaldia baztartu zittuala, bertan aurkittutako grafituak faltsutzat jota.
Diputaziñuak berak izendatutako aditu taldia izan zan aurkikuntzok faltsutzat jo zittuana, eta hedabidien laguntzaz badirudi jende asko iritzi horrekin geldittu zala buelta gehixau emoteke.
Baina ez dago gaixan asko sakondu biharrik egindako aldrebeskerixez konturatzeko, eta kontutan hartzekua be bada badala nazioarte mailako beste aditu talde bat aurkikuntzen benetakotasunaren alde egin dabena.
Ezohiko aurkikuntza honek benetakuak izanez gero, oso haundixa litzake altxorra gure ondare, kultura, hizkuntza, nortasun eta seme-alabendako, eta horregatik jendia animauko neuke, beste edozein gaikin bezela, komunikabidietan esan edo esan ez danaz gain, ikusmira zabaldu eta gaixan gehitxuau sakontzera.
Eta benetakotasun edo faltsutasun hori behingoz zehazteko, biharrezko azterketa, ikerketa eta analisisak egitteko eskaera luzatzia nahiko neuke, SOS Iruña-Veleiak bere web orrixan daukan manifestuakin bat egiñez.
Bestalde, biharrezko froga horrek egin eta kontrakua definitiboki demostratzen ez dan bittartian, Eliseo Gili eta beste kaltetuei nere elkartasuna adieraztia nahiko neuke.
Eta azkenik, Juan Martin Elexpuru, SOS Iruña-Veleia eta etsi ez eta sinisten daben hortan lanian jardun daben lagunei eskerrak emotia nahiko neuke.
Beste barik, danok animau eta ezagutu gure harribitxia, eraiki zure iritzia!
Maite Larrañaga, Bergara
SOS Iruña-Veleia, Euskeraren Jatorria eta Martin Ttipia Elkarteek Arabako Ahaldun Nagusiari eta Kultura Ahaldunari zuzendutako gutuna aurkeztu dute gaur eguerdian Langraitzen. Jose Ignacio Vegas Aranburu arkeologo arabarrak eta Maritxu Goikoetxea SOS Iruña-Veleiako presidenteak irakurri dute testua. Gutuna Arkeologia, Historia, Hizkuntzalaritza eta, oro har, Kulturako pertsona esanguratsuei eskainiko zaie sinatzeko. Edward Harris, Bahametako Museoko Zuzendaria, da lehen sinatzailea. Urte bukaera aldera aurkeztuko dira bildutako sinadurak.
Ramiro Gonzalez Arabako Ahaldun Nagusia, eta Igone Martinez de Luna, Arabako Euskara, Kultura eta Kirol Ahalduna
Jaun eta Andere agurgarriak:
Ziur asko jakingo duzuenez, 2005 eta 2006 urteetan Eliseo Gil arkeologoak zuzendutako taldeak 400 pieza baino gehiago aurkitu zituen inskripzioekin Iruña-Veleiako aztarnategian, Arabako Iruña-Oka udalerrian. Latinezko eta euskarazko testuak, sinbologia eta ikonografia kristaua eta eguneroko bizitzako irudiak agertzen zituzten; K.o. II. eta V. mendeen artean datatu ziren estratigrafiaren bidez. Piezak aztertzeko, Arabako Foru Aldundiak (AFA) aditu talde bat eratu zuen, Batzorde Zientifiko Aholkularia deitua. 2008ko azaroaren 19an AFAk faltsutzat jo zituen piezak, Batzordekide batzuen iritzian oinarrituta, eta egun berean kalera bota zuen arkeologo taldea.
Dena dela, esan beharra dago Batzordekide eta kanpo-aholkulari guztiak ez zirela bat etorri faltsutasunaren iritziarekin, eta iritziok, gainera, ez zutela oinarri zientifiko sendorik. Kontua da harrezkero alor ezberdinetako hainbat adituk txosten eta artikulu ugari atera dutela (horietako batzuk agiri honen sinatzaileak dira) faltsutasunaren tesia arbuiatuz eta benetakotasunaren aldeko argudio ugari eskainiz.
Nahiz eta AFAk frogatutzat eman zuen Iruña-Veleiako aurkikuntzak faltsuak direla, eta iritzi horretan oinarrituta kereilak jarri zituen 2009ko udaberrian Eliseo Gilen aurka, ustezko iruzurraren egiletzat hartuta, eta Oscar Escribano eta Rubén Cerdánen aurka, ustezko beste delitu batzuengatik, guk, aldiz, pentsatzen dugu Iruña-Veleiako aurkikuntzen benetakotasunaren auzia bizi-bizi dagoen eztabaidagai zientifikoa dela eta ohiko zientzia-foroetan erabaki behar dela eta ez epaitegietan. Esandako guztiagatik, eta auzipean dauden grafitoen ikerketa bideratu nahirik, ondorengoa proposatzen dugu.
1.- Iruña-Veleiako aurkikuntzak faltsuak direla deklaratzen duen 2008/11/19ko Foru Agindua zuzentzea.
2.- Goian izendatu diren pertsonen aurkako kereila kentzea.
3.- Grafitoak nazio arteko komunitate zientifikoaren esku jartzea, arlo bakoitzeko aditu onenek azter ditzaten, arkeometriakoek barne, eta azterketa horien emaitzak zientzia aldizkarietan argitaratzea.
4.- Arkeologo talde independente batek kontraste indusketak egitea, 2005ean eta 2006an agerturiko grafitoen antzekorik berriz agertzen den ikusteko.
Pentsatzen dugu Iruña-Veleiako aurkikuntzek, benetakoak izatera, eta ez dugu aurkakoa frogatzen duen inolako ebidentziarik, garrantzi ikaragarria dutela zientzia, historia eta kultura aldetik, eta ez Arabarako edo Euskal Herrirako bakarrik. Horregatik, irmoki eskatzen diegu Arabako agintariei behar diren neurri guztiak hartzeko aurkikuntza horiek gizateriaren balizko ondare gisa zainduak izan daitezen eta erraztasun guztiak emateko zehaztasun zientifiko handienaz aztertuak izan daitezen arlo bakoitzeko adituen eskutik.
***
Este mediodía las asociaciones SOS Iruña-Veleia, Euskeraren Jatorria y Martin Ttipia han presentado una carta dirigida al Diputado General y a la Diputada de Cultura de Alava. Ha sido leída por el arqueólogo alavés Jose Ignacio Vegas Aranburu y la presidenta de la asociación SOS Iruña-Veleia Maritxu Goikoetxea. Se ofrecerá la firma de la carta a personalidades de la Arqueología, Historia, Lingüística, y de la Cultura en general. Su primer firmante es Edward Harris, director del Museo de las Bahamas. Las firmas recogidas serán presentadas hacia finales de año.
Ramiro González, Diputado General de Álava, e Igone Martínez de Luna, Diputada Foral de Álava de Euskera, Cultura y Deporte
Estimados Sr. y Sra.
Como Uds. probablemente sabrán, en 2005 y 2006, el equipo dirigido por el arqueólogo Eliseo Gil halló en el yacimiento de la antigua ciudad romana de Iruña-Veleia, en el municipio alavés de Iruña-Oka, más de 400 piezas inscritas con textos en lenguas latina y vasca, símbolos y motivos iconográficos cristianos y escenas de la vida cotidiana, que fueron datadas mediante estratigrafía en los siglos II a V d.C. Con el fin de estudiar estas piezas, la Diputación Foral de Álava (DFA) constituyó un grupo de expertos, denominado Comisión Científica Asesora. El 19 de noviembre de 2008, los hallazgos fueron declarados falsos en base a la opinión de algunos miembros de la Comisión, decretándose la expulsión del equipo arqueológico del yacimiento.
Nosotros, sin embargo, queremos hacer constar que dicha opinión no fue compartida unánimemente por todos los miembros de la Comisión o sus asesores externos, y manifestar que la misma carece de una base científica sólida. En este sentido, autores procedentes de diferentes disciplinas, entre ellos algunos de los abajo firmantes, han hecho públicos diversos informes y artículos expresando su discrepancia con la supuesta falsedad de los grafitos y aportando argumentos a favor de su autenticidad.
Aunque la DFA ha considerado probada la falsedad de los hallazgos de Iruña-Veleia y en base a tal suposición en la primavera de 2009 presentó querellas contra Eliseo Gil, como presunto autor del supuesto fraude, y contra Oscar Escribano y Rubén Cerdán por otros supuestos delitos, nosotros, en cambio, consideramos que la autenticidad de dichos hallazgos es actualmente objeto de una controversia científica que debe resolverse en el ámbito científico y no en el judicial. Por ello, con el fin de facilitar el estudio científico de los mencionados hallazgos, proponemos las siguientes actuaciones:
Creemos que los hallazgos de Iruña-Veleia, en caso de ser auténticos, y no tenemos ninguna evidencia que demuestre lo contrario, pueden tener un gran interés científico, histórico y cultural, que transciende mucho más allá del ámbito de Álava o del País Vasco. Por ello, instamos a las autoridades de Álava a tomar todas las medidas oportunas para que dichos hallazgos sean preservados como potencial legado de la humanidad y a dar todas las facilidades para que los mismos puedan ser objeto de estudios científicos detallados y rigurosos por expertos en las disciplinas relevantes.
***
Dears Mr. and Ms.
As you probably know, in 2005 and 2006, the team led by the archaeologist Eliseo Gil discovered more than 400 pieces at the excavation site of the ancient Roman city of Iruña-Veleia, near the city of Iruña, Alava, which were inscribed with texts in Latin and Basque, Christian symbols and iconographic motifs, and scenes of daily life, which through stratigraphy were dated to the 2nd to 5th centuries AD. In order to study these findings, the Government of the Province of Alava (Diputación Foral de Álava, DFA) convened a group of experts, known as the Scientific Advisory Committee on Iruña-Veleia. On November 19, 2008, the DFA, drawing on an opinion expressed by some members of this committee, declared that the artefacts were forgeries and ordered the removal of the team of archaeologists from the Iruña-Veleia site.
However, we should point out that this opinion was not shared unanimously by all members of the Committee or its external advisors and that it lacks a solid scientific foundation. In this regard, academics from various disciplines, including some of the signatories of this letter, have made public a significant number of reports and articles expressing their disagreement with the presumed falsehood of the Iruña-Veleia artefacts and presenting arguments in favor of their authenticity.
While the DFA assumed that the falsehood of the inscriptions of Iruña-Veleia had been proven, and, based on that supposition, filed suit in the spring of 2009 against Eliseo Gil as the presumed author of the supposed forgery, and against Óscar Escribano and Rubén Cerdán for other supposed wrongdoings, we are of the opinion that the artefacts are currently at the center of a scientific controversy, one that should be resolved in the scientific arena and not in a court of law. Therefore, in order to facilitate the scientific study of the pieces discovered at Iruña-Veleia, we propose taking the following actions:
We believe that the artefacts discovered at the excavation site of Iruña-Veleia, if proven to be authentic, and we have no evidence to the contrary, will have important scientific, historical and cultural implications, which go far beyond the territory of Alava or the Basque Country. For this reason, we call upon the authorities of Alava to take all appropriate measures necessary in order to preserve these findings as a potential legacy of humanity and to provide all the means necessary so that they can be subjected to detailed and rigorous scientific study by experts in the relevant disciplines.
Jende multzo polita bildu ginen Arabako Aldundiaren aurrean atzo iluntzean. Ondoren, trititilariz lagunduta, Alde Zaharrean zehar ibili ginen gure pankartak erakutsiz eta esku-orriak banatuz. Eguerdian, unibertsitate atarian egin zuen Euskeraren jatorriak hitzaldi-solasaldia, giro ederrean hau ere.
Gogoratu larunbateko elkarretaratzea eta prentsaurrekoa Langaitzen dela, Kulturetxean, eguerdiko hamabietan.
BIBAT aurrean
Larunbaterako eguraldi txarra iragarrita dagoenez, Langraitzen egingo da larunbateko ekitaldia.
Ordua eta lekua: 12:00. Langraitzeko Kulturetxea (herriaren erdialdean, ezkerretara hartuta).
Gogoratu, bestalde, gaur, azaroak 19, egun lotsagarriaren 7. urteurrena dela eta, egingo diren ekitaldiak: 20:00: Enkartelada Arabako Diputazioaren aurrean. 20:30: Kalejira trikitilariekin Gasteizko Alde Zaharrean.
Eguerdian, 13:00, Letren Fakultatearen aurrean, Euskeraren Jatorria Elkarteak “Unibertsitateak” debekatutako hitzaldia emango du.
Es imposible falsificar los 400 grafitos de Iruña-Veleia du izenburu gaurko Garak argitaratu duen Edward Harrisen gutunak. Berrian, azaroaren 28an
Edward Harris, Bermudaseko Museoko zuzendaria, munduan gehien erabiltzen den arkeologia metodoaren sortzailea da. Oso ondo ezagutzen du Iruña-Veleia, aztarnategia bisitatu baitzuen Iruña-Veleiako 1. Nazioarteko Biltzarrean parte hartu zuenean, non ikusi ahal izan zuen faltsukeriaren aldekoek ez zirela agertu ere egin beren argudioak defendatzera. Egonaldia aprobetxatuz, landa koadernoak eskatu zizkion Eliseo Gili, indusketa ondo eginda zegoen ala ez aztertu ahal izateko.
Bere gutunean argi eta garbi esaten du arkeologia modernoan ez dela inoiz horrelakorik gertatu eta gertaturikoa desgrazia izugarria dela arkeologiaren lanbidearentzat, eta ez Euskal Herrirako bakarrik, baita Europarako ere; eta Eliseo Gili eta berarekin lan egin duten arkeologoei beren izen ona eta lana itzuli behar zaiela esaten du, lan bikaina egin dutelako aztarnategian.
***
2015-11-28 / Edward Harris – Arkeologoa
Iruña-Veleiako grafitoekin loturiko gai guztiak ulertzea ezinezkoa egiten zaidan arren, egiaztatu ahal izan dut era negargarrian kudeatu dutela agintariek auzi hau, eta kudeaketa txar horren ondorioz indusketan jardundako zenbait arkeologo oso profesional difamazioaren eta irainaren menpe daudela.
Ez da arkeologoa izan behar objektu arkeologiko horiek benetakoak direla onartzeko, faltsuak direla aldarrikatzeko erabili dituzten argudioak zentzugabeak baitira logikaren eta adimenaren ikuspegitik. Ohiko faltsutzaileek ez dute horrela jokatzen, eta, gainera, ez da ikusten zertatik etor zekiekeen onura ekonomikoa edo bestelakoa antzinako grafitoak egiten hasi eta 400 «maisulan» egin bide dituzten arkeologo horiei. Auzi hau desgrazia ikaragarria da arkeologiaren lanbidearentzat Euskal Herrian, Espainian eta, azken batean, Europan. Egon behar du moduren bat Eliseo Gili, Idoia Filloyri eta era doilorrenean faltsutzailetzat hartu dituzten beste arkeologoei beren izen ona eta lana itzultzeko, ez baita ahaztu behar ez zutela inolako arrazoirik edo eragingarririk tamaina horretako iruzur bat egiteko arkeologiaren komunitateari, eta, azken batean, mundu osoari.
Pertsona horien aurkako difamazioak ez du aurrekaririk arkeologian, eta esatera ausartuko nintzateke inoiz ez dela hain bortizki jo bizirik dagoen arkeologo indusketari baten aurka, batez ere 1960ko hamarkadan hasten den aro modernoan, metodo estratigrafikoa sortuz geroztik, oinarrizko metodo zientifikoa delakoa, indusketa arkeologikoetan erabilia izateko. Charle Lyell geologo handiak behin esan zuen bezala, estratifikazioa izaki zientifikoa da, iraganaren erregistro inpartziala; eta arkeologoak aztarnategia ongi induskatu badu, arkeologoak berreskuratu egingo du sekuentzia arkeologikoa (gizakiaren eskuek ukitu gabea), bere DNA, nahiago bada.
Nire ustez, faltsutze on eta oso bat egiteko faltsutzaileek tokiaren erregistro estratigrafikoa ere faltsutu beharko zuketen, baina kontua da badirudiela Iruña-Veleiako kasuan arkeologoek oso lan ona egin zutela erregistro inpartzial hori, sekuentzia estratigrafiko objektibo hori berreskuratzeko orduan, eta sekuentzia horri begira egin behar direla tokiaren analisi guztiak, eta aurkitutako gauzenak ere bai.
Gilek eta Filloyk hainbat lubakitako sekuentzia estratigrafikoak berreskuratu dituzte Iruña-Veleian, eta kontua da eurek baieztatzen badute «faltsifikazioak» sekuentzia horietako leku horietan aurkitu dituztela, objektu horiek «egia» dira, eta sekuentzia estratigrafikoaren eta tokian aurkitutako beste objektu eta ebidentzia fisiko batzuen bidez datagarriak. Beste gauza bat iradokitzea, kontuan izanda 400 objektu aurkitu direla grafitoekin aztarnategian, zera izango litzateke: langintza horretan jardun duten pertsona guztiak parte hartu dutela iruzurrean, lubakietan lan egin duten indusketari xumeenetatik hasi eta bulegoetako langile eta zaharberritzaileetaraino.
Esaten den bezala 400 «faltsifikazio» horiek gauzatzeko behar den trebezia eta jakintza sorta ikaragarria ikusita, Iruña-Veleiako arkeologoek arkeologia modernoko jeniorik handienak izan beharko zuten, eta ondorioz beren lurraldeko unibertsitate katedra onenak eman beharko zitzaizkien, beren lanbidetik egotziak izan beharrean, irudimenak ezin antzeman dituen arrazoiengatik.
***
Aunque no pretendo entender todas las cuestiones relacionadas con los grafitos de Iruña-Veleia, según he podido comprobar, este asunto no ha podido ser peor gestionado por las autoridades. Dichas actuaciones, tan nefastas, han dado como resultado la difamación y la calumnia hacia varios arqueólogos excavadores muy profesionales.
Uno no necesita ser arqueólogo para aceptar que estos objetos arqueológicos son auténticos, ya que los argumentos para declararlos falsos desafían toda lógica y entendimiento de las circunstancias en las que los falsificadores normales actúan, por no hablar de la total ausencia de beneficio económico o de otra índole que supuestamente debería reportar a los arqueólogos que presuntamente crearon estas 400 «piezas maestras» de grafitos antiguos.
El asunto es una absoluta desgracia para la profesión de la arqueología en el País Vasco, en España, y, ciertamente, en Europa. Debe encontrarse la manera de rehabilitar a Eliseo Gil Zubillaga, Idoia Filloy y cualesquiera otros arqueólogos que hayan sido manchados con la repugnante acusación de ser unos falsificadores, no habiendo ninguna razón o motivación concebible para que ellos llevaran a cabo un fraude tan masivo hacia la comunidad arqueológica y ciertamente hacia el mundo en general.
La difamación de esas personas no tiene precedentes en la arqueología, y uno se aventuraría a afirmar que nunca ha llegado a tal nivel hacia ningún arqueólogo excavador vivo o en la memoria registrada
, especialmente en el periodo moderno, comenzando en la década de 1960, cuando el método estratigráfico salió a la luz como el método científico esencial para las excavaciones arqueológicas, un proceso que se aceleró hacia el final de la década de 1970 con la publicación de “Principios de Estratigrafía Arqueológica” en 1979, métodos a los que se adhirieron Gil y Filloy en su trabajo.
El hecho científico es que la estratificación, como escribió en una ocasión el gran geólogo Charles Lyell, es un registro
objetivo del pasado, un «testigo no intencionado» del pasado, y, si se ha excavado correctamente en un yacimiento arqueológico, el arqueólogo recuperará su secuencia estratigráfica, que es el registro
objetivo (no tocado por manos humanas) de cada yacimiento arqueológico, su ADN, podría decirse.
Uno hubiera pensado que para hacer una falsificación plena y completa los arqueólogos deberían también falsificar o fabricar igualmente el registro estratigráfico del lugar, pero en el caso de Iruña-Veleia, parece que hicieron un trabajo muy bueno de recuperar ese registro objetivo, esa secuencia estratigráfica objetiva, contra la cual todos los análisis posteriores del sitio y de los restos que contiene deben realizarse.
Puesto que Gil y Filloy han recuperado las secuencias estratigráficas de sus diversas zanjas en Iruña-Veleia, de ello se sigue que, si afirman que las «falsificaciones» fueron encontradas en tales y tales posiciones en las secuencias, los objetos son «verdaderos», auténticos y datables en relación a la secuencia estratigráfica y otros objetos y evidencias físicas encontradas en el lugar. Sugerir otra cosa, considerando los aproximadamente 400 objetos con grafitos encontrados, sería sugerir un fraude que habría tenido que incluir a todas las personas en el lugar, desde los excavadores de nivel más bajo en las zanjas, hasta el personal y los conservadores en los laboratorios y oficinas, y de hecho cualquiera que hubiera descubierto o por cuyas manos hubieran pasado posteriormente estos objetos.
En cuanto a la extraordinaria variedad de habilidades y conocimientos que serían necesarios para producir las 400 «falsificaciones» tal como se comentan, los arqueólogos de Iruña-Veleia deberían ser de los más destacados genios en la arqueología moderna y deberían darles las mejores cátedras universitarias en su tierra, en vez de ser expulsados de la profesión por aquellos cuya motivación escapa a la imaginación.
***
JATORRIZKO BERTSIOA
Edward Harris, Director of the National Museum of Bermuda and author of the archaeological stratigraphic method used worldwide, knows perfectly the history of the archaeological site of Iruña-Veleia, since he personally visited it and participated in the 1st International Conference on Iruña-Veleia, where he saw that those who support the falsehood of the findings failed to go to defend their arguments, and, additionally, he requested from Eliseo Gil the field notebooks to see whether he had performed the excavation correctly or not.
In the letter he strongly asserts that in modern archaeology nothing like this has ever happened, that it is an utter disgrace to the archaeological profession, not only in the Basque Country, but also in the Europa, and that it is necessary to reinstate Eliseo Gil and the other archaeologists for the appropriate work that they have done.
It is impossible to forge the 400 graffiti from Iruña-Veleia
While I can make no pretence to understand all of the matters relating to the graffiti from Iruña-Veleia, your discussion of the extraordinary inept way in which this matter was handled by the authorities is extremely well argued and is a very important statement on the disgraceful proceedings which have resulted in the libel and slandering of several very professional excavating archaeologists.
One does not need to be an archaeologist to agree that these objects are authentic, for the bases for declaring them to be forgeries defies all logic and understanding of circumstances in which normal forgers operate, to say nothing of the total lack of monetary or other gain that supposedly should accrue to the archaeologists who allegedly created those 400 “masterpieces” of ancient graffiti.
The matter is an utter disgrace to the archaeological profession in the Basque Country, in Spain and indeed Europe. The way must be found to reinstate Eliseo Gil Zubillaga, Idoia Filloy Nieva and any other archaeologists who have been tarred with the hideous brush of being forgers, there being no earthly reason or motivation for them to carry out such an massive fraud on the archaeological community and indeed the world at large.
The defamation of the character of those individuals is without precedence in archaeology, and once would venture to state has NEVER been levelled at any EXCAVATING archaeologist in living or recorded memory, especially in the modern period, starting from the 1960s, when the stratigraphic method finally came to the fore as THE ESSENTIAL SCIENTIFIC METHOD for archaeological excavations, a process accelerated in the later 1970s with the publication of Principles of Archaeological Stratigraphy in 1979, methods Gil and Filloy adhered to in their work.
The scientific fact of the matters is that stratification, as the great geologist Charle Lyell once wrote, is an unbiased record of the Past; that it is “undesignedly commemorative” of the Past, and if excavated correctly on an archaeological site, the archaeologist will recover its stratigraphic sequence, which is that unbiased (untouched by human hands) record of each archaeological site, its DNA, if you will.
One would have thought that in order to make a full and complete forgery, the archaeologists would also have for forge or fabricate the stratigraphic record of the site as well, but in the case of Iruña-Veleia, it appears that they did a very good job of recovering that unbiased record, that unbiased stratigraphic sequence—against which ALL later analyses of the site AND ITS CONTAINED REMAINS must be tested.
Since Gill and Filloy have recovered the stratigraphic sequences of their various trenches at Iruña-Veleia, it follows that if they state the “forgeries” were found at such and such positions in the sequences, that the artifacts are “true”, authentic, and datable in relation to the stratigraphic sequence and other artefacts and physical evidence found on the site. To suggest otherwise, given the 400-odd graffiti objects recovered would be to suggest a fraud that would have had to included everyone on the site, from the lowest-level diggers in the trenches, to the staff and conservators in the artefacts laboratories and offices, and indeed anyone who discovered or subsequently handled those objects in any way whatsoever.
Regarding your apt suggestions about the extraordinary range of skills and knowledge that would be needed to produce the 400 “forgeries”, the Iruña-Veleia archaeologists would have to be some of the most outstanding geniuses in modern archaeology and should be given the best university chairs in the land, rather than being drummed out of the profession by those whose motivation beggars the imagination.
Edward Harris
Bihar osteguna Gasteizko Letren Fakultatean hitzaldia eman behar zuen Iruña-Veleiaz Euskeraren Jatorria Elkarteak. Baimena emanda eta gela gordeta zegoen azaroaren 10ean. Gaur goizean elkarteko arduradun batek mezu hau jaso du:
“Egun on, A…
Jakinarazten dizut Unibertsitateak erabaki duela Letren Fakultatean
zenuen erreserba (0.14 gela) bertan behera uztea.
Atentamente,
Te comunico que por decisión de la Universidad la reserva del aula
(0.14) que tenías en la Facultad de Letras queda anulada.”
Baina hau zer da??? Francoren garaian ere nekez gertatuko zen horrelakorik.
Elkartearen blogean irakurtzen dugunez, hitzaldia eman egingo da, Unibertsitate aurrean bada ere.
Anjel Lertxundiren zutabea gaurko Berrian.
Gogoratzen Iruña-Veleiako aztarnategitik iritsi zitzaigun albiste harrigarria eta haren ostean sortu ziren faltsutze-salaketa eta eskandalua? Gogoratzen zein familiarrak egin zitzaizkigun ostraka, grafito edo terra sigilata bezalako hitz eta espresioak? Gogoratzen auzia epaitegira eraman zutela? Laster zazpi urte beteko dira eskandalua lehertu zela, eta auzia isiltasunaren izararekin bilduta dago, sarkofago bat bailitzan, epaitegiko kanposantuan.
Gogoratzen Eliseo Gil arkeologoarekin? Batzuentzat faltsutzaile bat den bitartean, beste batzuek uste dute satsetan sortutako interes sasikoen biktima bat dela. Haren kontrako akusazioa instrukzio fasean dago oraindik. Zazpi urte eta gero! Eta auskalo noiz emango duten epaia. Justizia, itsua izateaz gainera, bada herren mantsoa ere. Injustua alegia: nekez uler daiteke auzia bera eta halako salaketak gainean dituen profesional bat hainbat urtez egotea epaileek zer erabakiko.