{"id":89,"date":"2020-04-09T18:44:14","date_gmt":"2020-04-09T17:44:14","guid":{"rendered":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/?p=89"},"modified":"2020-04-09T18:58:21","modified_gmt":"2020-04-09T17:58:21","slug":"olariz","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/2020\/04\/09\/olariz\/","title":{"rendered":"Olariz"},"content":{"rendered":"\n<h3 class=\"wp-block-heading\">Arteaga. Katuak. Gizonak.<\/h3>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\">Aurreko batean, txioherrian, lagun on batek iruzkin interesgarria egin zuen. Benetan dakienak egiten duen gisara, bere ekarpenak neurtuak eta errespetuzkoak dira, horren tamalgarria den hitzontzikeria ekidinez. Bere gogoeta zen, hemen doa kontua, ea zergatik Berrian ez zaion lekurik egiten Euskal Herrian gaztelaniaz egiten den kultur jardunari. Alegia, berak faltan zituela Gil Bera, Sanchez Ostiz, Darrieussecq eta beste askori buruzko kritika, erreportai eta elkarrizketak.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\">Niri zer pentsa eman zidan, urrun bizi izan baitut, adibide bat jartzearren, hil berria den Rafael Berrio. Nire falta da hori. Durangon El Correoz elikatzen den batek Andoni Urzelai, Peru Magdalena edo Miren Amuriza bizi dituen bezain urrun, bide batez.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\">Nik, auzi honetan, onartu beharra dut penduloaren determinazioa dudana. Euskaltzaletasun sutsutik irekitasun totalera. Beste berba batzuekin esateko, ez dut batere argi, baina eztabaida oso pertinente deritzot honi buruz hitz egiteari. Izan ere, niretzat ez da onargarria, Josu Arteaga arrasatearraren <strong>Historia universal de los hombres gato<\/strong> ez izatea ezagunagoa euskal letretan.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\">Josu kazetari, musikari eta idazle, nafar seneko gipuzkoar, punkia da ofizioz. Ideia libertario eta makarrei bide ematen die bere abestien letra eta idatzietan, nabari denez gero arestian aipatutako obran. Sarreran, Patxi Irurzunek egina, honakoa esaten da: <em>En Olariz, el pueblo en el que transcurre esta novela, lo saben muy bien: La vida es violencia, dolor, soledad&#8230; La vida es muerte. El ronroneo de ese cad\u00e1ver que todos arrastramos dentro de nuestro cuerpo y que un d\u00eda despertar\u00e1<\/em>.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\">Liburuan istorio sorta beltza dago, landa giroko indarkeriaz josia, denbora zehaztugabekoa. Nik <strong>Gato mont\u00e9s<\/strong> kontakizuneko pasartea daukat hemen, basozain batekin Arsenio izeneko artzain eta ezkutuko ehiztariak izaniko liskarra abiapuntu duena: <\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\"><em>Durante d\u00edas una pareja de la Guardia Civil fue llev\u00e1ndose familiares y alg\u00fan que otro vecino al cuartel de Uliaga.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\"><em>Al padre de Arsenio le quebraron las costillas con la tranca de una puerta, despu\u00e9s siguieron pate\u00e1ndole y al despedirle le pisaron su boina de los domingos. A uno de los hermanos de Arsenio le mellaron los dientes de un culatazo, mientras paseaban una navaja de afeitar por su cuello, amenazando con desorejarle. A un vecino lo llevaron a dar el paseo y cuando esperaba la bala que le hab\u00edan prometido, lo ataron a una encina curva que creci\u00f3 con la ra\u00edz en la pe\u00f1a y el tronco suspendido en un barranco de trescientos metros. All\u00e1 lo dejaron toda la noche amarrado con un ramal. Hasta el d\u00eda siguiente en que, entumecido, lo calentaron a palos y lo dejaron tirado en el monte. Aterido y roto aunque vivo. La mujer de Arsenio fue la peor parada. Tras tres d\u00edas en el cuartelillo, perdi\u00f3 el hijo que esperaba tras caerse por las escaleras. Se dijo tambi\u00e9n que le hab\u00edan levantado las faldas.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\"><em>Siguieron las batidas y las palizas pero nadie dijo nada. Nadie vio nada.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\"><em>En Olariz nadie sab\u00eda nada. Siempre ha sido as\u00ed. Podr\u00edan matarnos a todos pero nadie, nunca, dir\u00eda nada, aunque hubiesen conocido el paradero del fugado. El silencio y la discreci\u00f3n hizo fuertes a estas gentes orgullosas. Desde el principio de los tiempos. Desde cuando no exist\u00eda nada fuera de la aldea. Hasta ahora, en que el mundo de fuera de estas monta\u00f1as pretende sentar sus propias reglas y su justicia de papeles y sellos.<\/em><\/p>\n\n\n\n<p class=\"has-background has-subtle-background-background-color\">Olariz bat baino gehiago dago. Paper eta zigilu justizia, ordea, bakarra eta gupidagabea.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Arteaga. Katuak. Gizonak. Aurreko batean, txioherrian, lagun on batek iruzkin interesgarria egin zuen. Benetan dakienak egiten duen gisara, bere ekarpenak neurtuak eta errespetuzkoak dira, horren tamalgarria den hitzontzikeria ekidinez. Bere gogoeta zen, hemen doa kontua, ea zergatik Berrian ez zaion &hellip; <a href=\"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/2020\/04\/09\/olariz\/\">Jarraitu irakurtzen <span class=\"meta-nav\">&rarr;<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":210,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[1],"tags":[],"class_list":["post-89","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-sailkatu-gabea"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/users\/210"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=89"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":92,"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/89\/revisions\/92"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=89"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=89"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/blogak.goiena.eus\/sagasti-etxea\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=89"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}